Min resa från soffan till gymmet började för över ett år sen då vägde jag drygt 112 kg. Levde väldigt osunt liv med mycket snabbmat, godis, chips och rörde inte på mig mer än vad jag behövde och älskade att sitta i soffan och äta chips. Visst tycker jag om att sitta i soffan i dag med men ser det mer som min belöning till mig själv efter jag har varit på gymmet. Tillbaka till mina gamla vanor sov jag även dåligt och var allmänt sur och lätt irriterad och även väldigt negativ. Jag hade också högt blodtryck, hade ofta ont i huvudet och min vänsterarm domnade bort för mig i långa stunder och vissa dagar även bröst smärtor. Till slut efter lång övertalan gick jag till läkaren, han gav mig lite tabletter som jag skulle ta varje morgon för att sänka mitt blodtryck. När vi samtalade så kom vi in på min vikt och efter en stund samtal om vikten sa han om jag kanske skulle fundera på en Gastric Bypass. Oj tänkte jag, hmmm det kanske man skulle göra för att tappa i vikt ”snabbt å enkelt” , ett lätt sätt att tappa vikt på. Jag gick hem och berättade det och möttes av vilda protester hemma att det var en dum ide. Fick istället förslaget att jag kanske skulle ta och börja träna och se om jag kunde tappa vikt på egen hand. Hade några år tidigare tappat en del i vikt men tappat träningen efter ett tag. Tänkte för mig själv ja varför inte något måste jag ju göra för så här kan jag inte ha det längre och rotade fram mina träningskläder jag hade från min tidigare träningsperiod. Till min fasa insåg jag att dom inte längre passade mig för jag hade gått upp för mycket. Till slut hittade jag kläder som passade mig och tog mig till gymmet (självklart körde jag bil ditt) fast jag inte alls hade långt till gymmet. Jag öppnade dörren till till gymmet och tittade mig om kring, shit tänkte jag, vad gör jag här? Jag passar inte inte här och det kändes som att alla tittade på mig och undrade vad gör han här. Var precis på väg att vända om och gå så hör jag en tjej röst som säger hej välkommen tittade upp och mötes av ett leende och hon säger igen välkommen då är det en tjej som jobbar på gymmet ( Det jag inte visste då var att det skulle bli min framtida PT) gick fram till receptionen där hon står och säger hej jag tänkte bli medlem här. Får till svar vad roligt, det ska vi kunna fixa och efter en stund så står jag där med gymkort i handen och funderar på vad ska jag göra nu? Jag tittar mig om kring och ser alla maskiner och vikter. Till slut ser jag en maskin som jag känner igen och självklart var den längst in i rummet så ingen skulle se mig. Maskinen var löpbandet och jag satte i gång och tittade mig omkring på alla duktiga människor som tränade som visste precis vad dem höll på med. Efter en stund så tänkte jag vad sak jag göra nu? Jag kan ju inte gå här hela tiden så jag gick till en annan maskin som jag nån gång hade använt och gjorde några försök till att dra i sakerna på maskinen och kände att det gav lite motstånd. Jag tittade på klockan, oj har jag varit här en halv timme, shit vad duktigt jag har varit tänkte jag, nää nu får det räcka. Nöjd med mig själv så tog jag mig till bilen och körde hem. Väl hemma tänkte jag nu har jag varit duktigt så jag kan nog äta lite godis.
Nu har ni fått lite att läsa om hur min resa började och kanske någon kände igen sig eller känner sig träffad för man är inte ensam i världen.
Soffpotatisen 